EM 2015 - 5-manna, Ålborg, Danmark
11/6 - 12/6
http://www.emc2015.eu
Placering: 3:e

Start 1:
Serie 1-3 (torsdag kl: 09:00):
Sverige spelar ej.

Serie 4-6 (fredag kl: 08:00):
De sämst seedade lagen från dag 1 spelar samt Sveriges 6:e spelare och det blev Jeppe.

Start 2:
Jeppe - 513+538 som 6:e man=1051
Makus - 554+653=1207
Danne - 549+640=1189
Magnus - 587+657=1244
Martin - 657+651=1308
Robban - 699 som 6:e man+585=1284

Serie 1-3 (torsdag kl: 15:00):
Efter en dag som idag känns det inget rolig att skriva något över huvudtaget, jag har varit med om många med och mot gångar i landslaget men denna dag tillhör tyvärr de värsta motgångarna. Att ett svenskt lag av den här kallibern ska ligga 11:a efter 3 serier 5-manna på EM, 240 efter topp 4 känns nästan overkligt. Jag förstår att alla där hemma undrar vad som hänt och hur det kunde gå så illa?? Tyvärr (för er del) kommer jag inte dela med mig om alla tankar jag har, men gennerellt sett var det en lag kolapps. En dålig start när ingen kom iväg bra gjorde att armar och svingar blev stela, svårt att läsa slagen och göra rätt förändringar. Kaka på kaka åt fel håll kan man säga. Banorna är svåra och på 5-manna ändras de snabbt, i detta fallet torkade de upp och blev spel väldigt långt in, på slutet 6:e pil. När det blir svårt att träffa fickan och självförtroendet sviker kan det bli väldiga låga siffror. Tyvärr hände detta Sverige idag.
Som idrottare måste man lära sig ta mot gångar och framförallt lära sig av dem, det är det enda vi kan göra i detta läget. Så får vi försöka komma tillbaka imorgon och vem vet vad en bra start skulle kunna göra?? Som Gunde hade sagt, ingenting är omöjligt!!

Serie 4-6 (fredag kl: 13:30):
Då vad det här med att ingenting är omöjligt, en klyscha?? Eller kanske inte, för att ligga 240 efter cuten i 5-manna kändes väl ganska nära omöjligt. Men vi hade haft tid att snacka lite i gänget och vi alla vet att känslan av att någon jagar och att man håller på att bli ikapp sprungen när man är långt före, den känslan är ibland det värsta som finns. Så en bra start var vad vi ville ha!
Tror ingen av oss kunde drömma om att vi skulle ta igen hela försprånget i första serien!! Serien började ganska bra för alla utom mig, precis som innan hittade jag inget bra spel på nyoljat och att vara ankare (5:e spelare) och lite av kapten när alla utom jag själv spelar bra är helt klart lite tufft. Men jag lyckades på något sätt få rätt på tankarna och så tog jag fram Hy-Roaden lite tidigare än jag brukar, det fick ordning även på mitt spel! Vi spelade riktigt stabilt och bra, 1118 blev det till slut och det var ju kanon bra. Men vi skulle ju också behöva hjälp i form av sämre spel från England eller Norge. Jag kan bara tänka mig hur norrmännen kände sig när allt bara rasade samman som ett korthus, de fick inte mer än 876 i första serien. Helt otroligt, vi hade tagit in hela försprånget och nu var vi Norge och Spanien nästan lika, men snacka om att vi hade fördel med tanke på vår känsla från starten!
Det skulle också visa sig att det blev för svårt för Norge att komma tillbaka från den starten, Spanien var vi väl kanske aldrig direkt oroliga för. Vi spelade på, inte nära de siffrorna vi hade i första serien men ändå ganska stabilt. Frånsett några för enkla missar här och där men lyckades i alla fall hålla norrmännen på ett ok avstånd ifrån 2:a serien och hela vägen igenom sista serien. Vi var aldrig nära 3:e plasten men det viktigaste var att klara 4:e plasten och det gjorde vi med 73 pinnars marginal!! Vilken helt otrolig upphämtnig och snacka om att vi var lite rakare i ryggen efter detta passet, inte som de blå/gula strutsarna med huvudet nere i sanden som lämna hallen efter första passet!
Finland körde förbi Danmark i sista serien, mycket tackvare Osku som var väldigt nära att hämta in det i stort sett omöjliga 143 pinnarna han var bakom Frederik Öhrgaard i All Event listan. Osku dundarade in hela 775 i detta passet och tvingade Frederik att täcka sista rutan, vilket han gjorde med bravur (strike). England tog tredje plasten i lagspelet och Kimmo tog den i All Event.

Semifinal:
England slog Danmark ganska enkelt i den andra semin, vår match blev aningen tajtare!!
De första 3 rutorna var nästa exekt lika för båda lagen, Finland ledde lite innan vi tog över ledningen. När matchen började närma sig slutet hade vi chansen att dra ifrån lite i ruta 9:o, men en tomruta från oss och några kryss från dem gjorde att vi hade 21 pinnar upp inför sista rutan. Vi tömmer en av våra medans de bombar dit kryss efter kryss, när det till slut var min tur att avsluta fanns det fortfarande en liten chans för oss. Jag behövde strajka för att sätta press på Joonas, jag ville gärna slå först för att få chansen att just sätta press. Tyvärr kom käglorna ner med 1:an och 3:an lite väl nära varandra, skulle jag trycka om och ge honom chans att slå först eller skulle jag slå?? Jag bestämnde mig för att slå, kanske fel val med facit i hand för 10:an blev kvar på precis den träffen som jag tror att en bättre kägeluppställning hade gett ett annat resultat:-( Joonas gick upp och limmade en strike, vi hade visat att det går fort i 5-manna innan under dagen och nu visade finnarna det. Från 21 pinnar upp gick det till en 35 pinnars förslust på bara sista rutan. Då dubblade ändå både Robban och Markus.

Så klart väldigt tråkigt att förlora en så jämn match igen mot finnarna, det har jag tyvärr varit med om innan. Men jag tycker ändå gänget ska ha en eloge för dagens prestation, vi kom tillbaka och vara nära att knipa en final plats. Ett brons får vara ok med tanke på den tragiskt dåliga första dagen. Dessutom spelade vi in 5 spelare i topp 24:a, det har vi inte haft någon annan gång under hela mästerskapet!

 

 

Martin Larsen
2015-06-12

« Tillbaka