Mark Roth/Marshall Holman PBA Doubles Championship (49:a):
Att flyga från England direkt till Vegas efter Weber Cupen vinsten och snöra på bowlingskorna 2 1/2 timma efter vi landat var ingen bra uppladdning för mig och Stuart, men det fungerade bra för Dom och Osku (kvalade in som 4:a).
Den 46 fot långa Mark Roth profilen har dock aldrig varit något som gynnat varken mig eller Stu, vi har inte spelat bra på den förut och gjorde det sannerligen inte nu heller.
Den är verkligen torr på kanten och det verkar som att 2 spelstilar gynnas, vänsterhänta och 2-hands/crankers. Mycket rotationer gör att man kan spelade mer inne i oljan och fortfarande får loss käglorna, varken jag eller Stu hade någon bra lösning och var alldeles för trötta för att gneta oss till någon ok siffra. Det blev helt enkelt jättedåligt och vi hade bara ett lag bakom oss!! 48 över pari slog vi när det krävdes 433 över för att nå topp 12 och gå vidare.
Inte myket att gräma sig över, nu blir det till att ladda om och se till att resten av veckan blir bättre.
PBA Xtra frame South Point Las Vegas Open (20:onde):
8 + 8 serier ska spelas under onsdagen och sedan går 16 vidare till torsdag.
Det var nära en topp 16 placering men det blev en 20:onde plats, 11 pinnar från topp 16.
Stundtals spelade jag ganska bra på den ganska luriga Viper profilen och visst suger det lite att missa cutwn med så lite men faktum är att jag inte var/är speciellt sur. Jag kände aldrig att jag hade det läget som de lirarna som ligger i topp har, tror att Weber Cup helgen ich tidsskillanden fortfarande sitter i, jag gör ett par missar här och där som jag inte borde eller brukar göra.
Under de första 8:a serierna hade jag 3 serier över 260, de andra 5 och alla 8:a serierna i pass 2 hamnade mellan 182 och 221. Det kan ju tyckas stabilt, tyvärr bara på fel nivå för att hänga med i toppen.
Tyvärr skillde det sig mycket mellan första och andra passet och jag lyckades aldrig riktigt hitta in under 2:a passet, fick aldrig någon bra känsa vad det gäller fart och klot.
Under första passet rullade jag mest Lock och Sky Rocket, 2:a passet rullade mer Marvel S och Hy-Road.
PBA SouthPoint West Challenge (Non Champion Regional) (3:a):
Idag hade jag chansen att spela en regional tävling där man bara får spela om man inte vunnit på PBA touren, en vinst skulle innebära att jag får spela ToC och det var faktiskt lite nära men tyvärr bara nära.
Först spela vi 8:a serier på 2013 års Viper profil och sedan gick 16 spelare vidare, profilen visade sig vara ganska lurig och det krävdes bara 1643 för att gå vidare. Trots mycket ostabilt spel var det inga större problem för mig att fixa det, 1760 gick jag imål på och det var 6:e bästa resultatet. Lock, Marvel S och Hy-Road rullade mest.
Jag lycckades sedan vinna min första match mot en kille jag aldrig sett innan och jag tror inte han tagit sig så långt i tävlingar innan för han var nog lite nervös. Å andra sidan såg det nog ut som jag var det också för jag spelade som en kratta första 2 serierna, banparet var tufft men jag gjorde det ännu tuffare. Till slut fick jag fram min Sky Rocket och flytta djupt in i banan, det var draget som gjorde att matchen slutatde 3-1 till mig.
Nästa match var mot en duktig killa från Kanada (Lavoie), han blev 6:a i USBC Masters tidiagre i år och nu hade jag tur att vi fick spela på ändbanparet där kanten svnger lite mer. Lavoie spelade väldigt bra på kanten men här svängde det för mycket och jag hittade en bra lösning med min Haywire, han slog 2 x 190 och jag hade 40-50 mer i båda serierna!
I semifinalen fick jag möta en av PWBA´s hetsate tjejer, Danielle McEwan. Nu tog det tyvärr stopp, jag behövde sätta första striken i sista rutan men 10:an stog kvar och denna långa dag slutade alltså med en 3:e plats.
Såklart surt men inte mycket sura för, jag spelade inte tillräckligt bra för att vinna idag.
Imorgon är det dags för lagspelet, hoppas på ännu bättre spel då!!
PBA Team Challenge (10:a):
Jag hoppades på ännu bättre spel, det blev inte som jag hoppats....
Med ett så bra lag skulle vi helt klart vara med och slåss om en av de 6 platserna som gick vidare efter 30 serier (6 serier per spelare i laget) plus 12 serier baker, men så blev inte fallet. Vårat fall blev istället andra serien i det inledande kvalspelet när vi inte slog mer än 955. Bedrövligt spel av många av oss, personligen kunde jag helt plötsligt inte spärra.
Vi gjorde sedan ett försök att komma tillbaka och gräva oss upp ur den grop vi trillat ner i men lyckades aldrig aldrig få kontakt och när vi sedan fick avsluta på 2 tuffa banpar kändes det nattsvart.
Ingen av oss kom igång ordentligt och jag måste nog säga att vi gjorde ett ganska dåligt lag jobb.
Parick Allen var bäst hos med 1350, dock var det inte speciellt högt om man jämför med många andra vänsterhänta. Precis som under resten av veckan var det lite av julafton för de vänsterhänta, det verkar som att den här helt nya 60 banors hallen är vänster vänlig.
Mitt spel var inte alls stabilt, landade till slut på 1270, Osku hade 1240, Stu och Dom precis runt 1300, då ska det tilläggas att den här 42 fots profilen var allt annat än tuff. Det strajkades väldigt mycket, vi hade 893 pinnar över pari (221 i snitt) på våra 42 serier och det var 174 mindre än vad som krävdes för topp 6 och hela 721 pinnar efter det ledande laget (238 i snitt)!!
En stor besvikelse för oss alla och en tråkig avslutning på veckan här i Las Vegas, nu väntar hemresan och ett par dagar hemma innan det dags för nya utmaningar här i staterna. US Open i Dallas om en vecka!
|