PBA Scorpion Championship, Reno, USA
11/12 - 15/12
http://www.pba.com

Kval, 9 serier:
Wow, kanske förra årets 2:a placering på denna profilen inte var en tillfällighet!? 
Efter en bra start med 246 (Haywire) såg det sedan inte så kul ut, 196 med en del strul skulle visa sig vara bra om man jämför med serie 3. 179 och absolut ingen boll reaktion alls, fick inte till någon som helst reaktion i banan. Testa olika klot och olika släpp men allt såg helt kass ut, såg ut som jag spelade på is. Jag sa till Tim Mack att jag har ingen aning, vad ska jag göra?? Vi diskuterade lite, mest om vinklar, hur bollen bör spelas.
Nu i efterhand kan jag säga att banparet var det största problemet, men just då kändes det inte kul. Det blev i allafall Lock som rullade i början av 4:e serien, 1 strike och så 10:an kvar. Men det kändes ändå som bollen nu hade lite bättre reaktion, men därifrån till att jag skulle strajka resten av serien?? Kan knappt svara på hur det gick till men 280 gjorde ju dagen lite roligare! Jag spelade nu en väldigt tajt linje mellan 3-4 pil och de kommande serierna kunde jag göra små justeringar och fortsätta spela med samma boll. Det var egentligen bara sista 2 serierna som jag var tvungen att byta och då blev det Optimus som rullade, den rullade också bra och de jämna bra serierna kom som på löppande band. Sista 6 serierna var rätt ok eller vad sägs om 280, 232, 268, 225, 225 och 231! Totlalt blev det 282 över pari och en 2:a plats i vår start, Mr Fujii från Japan ledde starten på 322 över pari och cutten för topp 24 ser ut att hamna strax under 200 över.
Bra sving, bra klotval och god hjälp från ballreps och kompisar på läktaren gjorde det möjligt kvala in till en final till och dessutom kommer jag med största sannolikhet få en bye och hoppa in i topp 16.
Så klart var dagens resultet också väldigt bra för min placering i PBA World Championships!

Final, topp 16:
Tyvärr blev det ytterligare en förlust och steget från topp 16 till 8:a i årets WSOB blev för svårt. Jag fick Möta Lonnie Walizcek och trots min kanon start med 7 strajk kunde jag bara mäkta med att slå honom i just den första serien. Jag valde att spela riktigt långt ut på kanten med Haywire, det såg kanon bra ut i början men sedan hittade jag aldrig rätt i mina justeringar. Lonnie spelade rakare (väldigt rakt) och gjorde det bättre än mig, jag hade mina chanser men tog inte vara på dem. Min fysiska status kanske hade med saken att göra, svårt att säga men jag saknade i alla fall det lilla extra som krävs för att vinna dessa matcher. Lonnies serie 2 och 3 hamnade runt 220 och där hade jag helt klart mina chanser men futtiga 190 räcker inte långt. Sedan mosade han in 268 i 4:e och då var det godnatt för min del.
Ytterligare en topp 16 placering, inte illa men man vill ju mer än så!!
 

 

Martin Larsen
2015-12-16

« Tillbaka