PBA Fall Swing, Bear open, Detroit, USA
6/9 - 6/9
http://www.pba.com

Kval, 6 serier Bear 40 fot platt:
Att kliva ut på banorna när profilen ska vara helt platt känns inte alltid så lustigt, man vet att det kommer vara svårt men man vet inte var man kommer spela eller med vilka klot eller hur torrt och långt in spelet kommer hamna mm. Det gäller helt enkelt att spela på topp och vara väldigt vaken på förändringar som ibalnd kan vara mycket stora. Men det kan också vara som för mig denna dag, jag valde att börja spela med min Haywire (väldigt stabilt klot), inte direkt för att den såg kanon bra ut men jag kände att mina mindre bra slag hade större chans att lämna något som är möjligt att spärra kvar. 194 i första var ju ingen kanon start men heller inte katastrof, nästa serie blev det 221 och så ökade jag till 222 i tredje serien. Så långt helt ok och inga konstigheter, nu trodde jag nog att den bollen skulle vara för tidig och inte orka slå ner käglorna längre men den ville annat. Jag had einga problem att fortsätta spela med den trots att de flesta nu bytt till bollar som gled längre ner i banan då vi nu närmade oss 5:e pil. Ytterligare en 220 serie i 4:e och alla dessa serier är något enstaka slag ifrån ännu mer, så klart hade jag lite flyt då och då också så jag var ganska nöjd ändå. I 5:e serien hade jag sedan chansen att slå en riktigt höjdare, det blev 245 för jag lämnade 10:an i sista rutan. Det tig mig till 108 över inför sista serien och precis utanför cutten.
I bowling kan allt hända och tyvärr råkade vi ut för ett av problemen på slutet, vår sista serie var i höga delen av hallen där ac:n uppenbarligen slutat fungera. Så klart var det mycket varmare där då vilket bidrog till att banorna kändes torrare men framför allt blev ansatserna helt klibbiga, det kändes som att gå i gammal läsk. väldigt trögt och alla fick stora problem att glida. Skulle tro att vi var ca 10 spelare på de sista 6-7 banparen som hade ok chans att klara oss vidare och mig veteligen klarade ingen sig. Det var 170-180 överallt förutom på Walter Ray som hade 150 efter att ha börjat med 61 i ruta 5!!
Jag var nära att rädda serien när jag bytte till Hy-Road men 10:an kvar i sista för 178. Segt att avsluta så dåligt men mina 1286 (25:e plats) var ändå ok för totalen, får försöka se det så.

Resten av kvällen kunde vi njuta av att supporta Jeppe på hans väg fram till första plasten på stegen, han spelade väldigt bra! Pöjken blir bara hetare och hetare för var dag som går!! Titel nummer 6 nära!!

 

 

Martin Larsen
2016-09-07

« Tillbaka