BEC 2019, München, Tyskland
21/3 - 24/3
https://www.brunswickeurochallenge.com
Placering: 1:a

Som sagt, under tävlingen i München hade jag lite strul med hemsidan och sedan bar det av direkt till USA igen för ny tävling och nu sitter jag på flygplatsen på väg hem (äntligen) kom då på att jag inte skrivit något om min 9:onde EBT titel!

För det första så var det länge oklart om jag skulle åka till Tyskland, jag var alltså i Detroit, skulle till Vegas några dagar senare men det fanns ändå tid att hinna med Euro Challenge i München. Dessutom hade vi hela Team Sweden på plats inför ett eventuellt kommande EM, så till slut valde jag att åka ändå!
När jag landade på torsdag morgon tänkte jag försöka checka in och vila lite innan min första start på eftermiddagen, men se det gick inte, inte innan klockan 15:00 (tysk ordning och reda ruckar man inte på så lätt)!!
Då blev det istället en promenad till hallen och ombyte till spel-kläder, spelade starten kl: 12:00 och till en början kändes det precis lika illa som man kan tänka sig efter att flugit hela natten. Men efterhand började jag känna mig bättre och kryssen började trilla in, min Phaze II rullade riktigt fint och det var inte förän sista 5 rutorna jag började fundera på att byta boll. Men istället flyttade jag in lite mer i banan, sänkte farten och lyckades sätta de sista 6 kryssen för fina 1399!! Rätt skönt att kvala in med en gång, men för att få en bye (topp 12) trodde jag nog det skulle krävas en del mer. Det skulle sedan visa sig att banorna blev svårare och svårare, jag missade topp 12 med 2 pinnar (13:onde). Detta efter att ha försökt kvala 2 gånger till men inte haft ett rätt!

Det blev den långa vägen i finalen. 6 serier på morgon kl: 08:30 och jag glänste inte nu heller, trodde att jag behövde kryssa i sista rutan men lämnade 10:an kvar på ett bra slag. Packade ihop grejorna och var redo att svälja ner lunchen med en kall öl, det blev inget med det då det var några andra spelare som avslutade riktigt illa. Istället blev det en snabb bit mat och upp med kloten igen! Det krävdes 1265 och jag hade 1270.

När vi började spela final steg 2 (topp 28) hade jag inget att förlora, jag hade ingen aning om vad jag skulle spela på nyoljat och nu testade jag llte möjligt. Dock utan framgång, till slut satte jag 4:a kryss för att rädda 171!!! Jag var nästan på väg till baren igen med väskorna packade! Men det var just detta som gjorde min dag framgångsrik, jag gav aldrig upp, testade hela tiden nya saker och till slut hittade jag rätt tempo och släpp med min gamla trotjänare (Hy-Road). Från att vara i botten av listan efter första serien jobbade jag mig uppåt och kunde faktiskt avsluta dessa 6 serierna (1337) som 2:a bara 13 poäng efter Rocio från Columbia, nu gick 8:a vidare till round robin spelet.

Nyoljat igen, inga större förhoppningar då men jag visste ju att det skulle bli bättre efter ett par serier! Första serien blev bättre än väntat (224) och vinst men sedan strulade det, 164 (torsk) och 195 (vinst). Lite jobbigt då men alla slog alla och inget hade ryckt ifrån i listan, sista 4:a serierna kom banan till mig precis som jag hoppats på. 969 och 3 vinster gjorde att jag kunde knipa 1:a platsen på stegen!!!

För att ha chansen att vinna viste jag att det skulle mer eller mindre krävas en första plats på stegen eftersom jag var helt kass på nyoljat, så det kändes verkligen skönt att ta spela hem den platsen. När sedan Nikko Oksanen slog ut Maria Rodriguez på ett övertygande sätt trodde jag det skulle bli svårt att slå honom. Jag hade bestämt mig för att spela Hy-Road trots att den igentligen inte var bra innan det spelas 3-4 serier, men inget annat rullade bra ändå. Tyvärr var det så nu också, jag hade inga marginaler och tillsammans med nerver gjorde det att jag inte spelade speciellt bra, som tur var verkade det som Nikko hade ännu fler nerver som spökade för han slog skit slag efter skit slag och till slut var det min tur att avsluta, då behövde jag 2 täckta rutor för att säkra vinsten.
Första slagen imponerade inte men att spärra första 2-8 och sedan 3-6-10 tyder väl ändå på att rutinen betalde sig, vilken skön känsla att se spärrbollen träffa mitt imellan 3:an och 6:an!! Första EBT segern på 5 år, YEEEES!!!!

Vad lär man sig av det här då? När man minst anar det händer det och ge aldrig, aldrig, aldrig upp!! Denna dag var en 20 serier lång fajt mot banan, motståndare och inte minst huvudet men idag besegrade jag alla!!!

 

 

Martin Larsen
2019-04-01

« Tillbaka